Det jag framför allt hoppas på under 2012 är att det blir ett lungt år. Det får gärna vara ett sådant där år som när man får en fråga om vad som hände under 2012 kan man med ett leende svara ”ingenting speciellt”.
2011 var inget lungt år. Det var nästan för mycket som hände. Jag hann liksom inte med. Det fanns ingen tid för eftertanke. Ingen tid för hamroni. Jag märkte det på mig själv och jag märkte det på barnen.
Detta år är min man och jag bättre rustade för all vardagsruljans. Alla hämtningar och lämningar. All logistik kring barn som ska på aktiviteter och till kompisar. Vi har varit med om det nästan ett år nu (med tre barn istället för med två) och vi har landat i huset. Det kan liksom bara bli bättre. Bli lugnare.
Något jag ser mycket fram emot detta år är en ganska speciell utlandsresa jag ska göra i mars (berättar mer om den vid ett annan tillfälle). Den tror jag kommer att ge mig mycket.
Jag ser också mycket fram emot att få börja påta i vår trädgård. Jag kan absolut ingenting om sådant och trodde inte att jag skulle vilja lära mig heller. Men, något har hänt med mig. Jag surfar trädgårdsbloggar, har en liten anteckningsbok där jag skriver upp vackra perenner, har börjat ändra planlösningen för vår trädgård i huvudet. Ett ämne som jag ser fram emot att förkovra mig mer i under detta år helt enkelt.
Jag har också som mål att fortsätta vara snusfri och sänka min vilopuls till under 70. Direkt så innebär ju det sistnämnda att jag måste ta tag i träningen (eller går det att sänka pulsen enbart med tankekraft?)
Förutom ovanstående får det gärna bara rulla på.
